Hur kan du göra så? Mot dom du säger du älskar mest?! Jag undrar om det verkligen är sant det du säger, eller om du ljuger för oss...Sixteen years ago, I got a call that nearly killed me. Repeat yourself, my hands are shaking. When I was told my friend was gone I felt so guilty. A thousand questions left unanswered..
Hur kan man bara gå? Gå sin väg och aldrig se tillbaka? Lämna allt och starta ett nytt liv, utan minsta kontakt med det förflutna? Varför....
On and on, although you're gone, candles burn without a flame on. Our final call to you, I know you're listening. How could you leave us that way? Where did you go, sixteen years today!?
Kommer du någonsin att se tillbaka på oss, öga mot öga, kropp mot kropp, en kram, å efterlängtad.. Jag är så arg på dej, fast jag inte är det.. Hur förklarar man det??
Sixteen years ago, I stood beside the wood that held you. I must sit down, my legs are shaking. We let you go, with gifts of plectrums for your journey, and melodies to help you on your way.
Jag har sedan länge sagt att jag förlåtit dej för längesen, utan att veta för fem öre om jag verkligen menar det jag säger..
I'll bleed if you want me to. I'll bleed if you want me to. I'll bleed if you want me to!!
Kommer jag någonsin våga tala om för dej vad jag verkligen känner? Berätta hur sårad jag blev när jag fick höra historien om allt, sanningen? Skulle du förstå? Skulle du söka hjälp?
/Emma, p.s det är jag och Pär o mina kusiner på bilden.
